Horse, the solos

– Horse, the solos är en övning i överlevnad. Varför? För att det är det enda jag bryr mig om, säger Hay.

Deborah Hays nya verk för Cullberg bygger på en intuitiv förståelse för risk, effekt och överlevnad, inspirerad av kraften som finns förborgad i ett ensamt grässtrå. De senaste åren har Deborah Hay påverkats starkt av klimatförändringar och det politiska läget, särskilt i USA. Efter presidentvalet i november 2020 är förändring möjlig och framtiden ljusare, men året går till historien som ett av de svåraste för internationellt verksamma konstnärer, utan möjligheter till resor eller repetitioner i stora grupper.

I Hays första originalverk för Cullberg; Figure a Sea från 2015, skapade och koreograferade dansarna med utgångspunkt i Hays praktik under föreställningens gång. Till Horse, the solos har Deborah Hay skapat materialet i Austin, Texas och delvis repeterat med dansarna på länk från Cullbergs studio, i nära samarbete med repetitionsledaren Jeanine Durning.

– Jag är intresserad av koreografi som inte ser ut som någonting och som utförs av exceptionellt skarpa och erfarna konstnärer. Rörelserna är få och desorienterande, men ändå mystiskt mänskliga i sin tillämpning i en oundviklig, begränsad rymd, säger hon.

Horse, the solos skulle ha haft premiär på Dans- och Teaterfestivalen i Göteborg sommaren 2020, men har skjutits fram flera gånger på grund av pandemin och hade till slut urpremiär inför en tom salong på Dansens Hus i Stockholm i mars 2021. I september får verket sin premiär inför publik, på Stora Teatern i Göteborg.

Filmregissören Marcus Lindeens kortfilm Dear Dancer som skildrar arbetet inför premiären i mars,  spelades in i Stockholm under våren 2021 och har premiär senare i år.

Deborah Hay är associerad koreograf till Cullberg 2019-2022 tillsammans med Alma Söderberg och Jefta van Dinther. Efter det framgångsrika samarbetet med Laurie Anderson i Figure a Sea, satte Deborah upp The Match från 2004 med Cullberg till retrospektivet om sitt konstnärskap på Tanz im August i Berlin sommaren 2019.

Bild: Eliott Marmouset, Freddy Houndekindo och Louise Dahl fotograferade på Norra Djurgården i Stockholm, 11 maj 2021
Foto: Nina Andersson
Art director: Martin Falck
Föreställningsfoto: Shaon Chakraborty

”Trots att Hay har utforskat denna dansens antidans ända sedan 1960-talet så blir den här inte till en pastisch eller genre i sig själv. Kanske för att hon här drar principerna så till sin spets att de blir något mer än bara en negation. Mot slutet är det som att de olika dansarnas individuella och expressiva rörelser i denna röriga formlöshet börjar se ut som min fantasi om naturen i dess minsta beståndsdelar. En slags fysikens urdans bortom dansen.” Dagens Nyheter

Hur ser en dans ut som inte vill se ut som en dans? Eller snarare hur ser en dans ut som vare sig innehåller synkrona steg i takt till musik, igenkänningsbara dansstilar eller rörelser och inte heller är traditionellt uppbyggt med solon, duetter och ensembledans? Deborah Hays nya verk ”Horse, the solos” uppfört med Cullbergbaletten och med världspremiär på Stora teatern i Göteborg, är ett ovanligt lyckat exempel på detta. Svårigheten med denna tradition är att konsten lätt kan framstå som antingen ogestaltad och formlös eller som ett uttryck för en naiv anti-modernism. Men i Hays uttömmande av dansen som språk och konvention blir detta sjumannasolo till något mycket mera storslaget och sublimt än dans.

Josefine Wikström, Dagens Nyheter