meny mobile
Tillbaka

Våroffer

Spelades: 1984, 1985, 1986

Koreograf: Mats Ek

Mats Ek om Våroffer:

Igor Stravinskijs Våroffer med koreografi av Vaslav Nijinski har urpremiär i Paris 1913. Det blev en enastående skandal som utlöste kallsvettiga raserianfall där det beståendes väktare skrek som stuckna grisar. Strax därefter vändes det till jubel och Stravinskij bars på publikens axlar upp till Triumfbågen.

Stravinskijs Våroffer är kanske den viktigaste musikaliska gestaltningen hittills under 1900-talet. Den har sedan dess tillkomst ständigt lockat nya uttolkare. Hans musik är en basföda som räcker åt alla, den tar aldrig slut.

Stravinskij själv hade ingen estetisk eller filosofi när han skrev Våroffer. Han ville heller inte använda sig av rysk folklore eller lokalfärg i tonspråket. Han ”skrev ned vad han hörde”. Han hade för sin inre syn sett en flicka dansa bland eldar. I det fåordiga synopsis han sedan utformade beskrivs hur ett urgammalt bondesamhälle väljer en brud att vigas vid våren. Hon offras genom att dansa sig själv till döds.

Hennes död var vårens förutsättning. Döden blir uppståndelsen samtidigt som den beståendes ordning, årstidernas växlingar.

Jag har inte känt mig bunden att göra Våroffer på ett förutbestämt sätt utan försökt gestalta det jag sett för min inre syn så jag hört musiken. För mig handlar den om förändring och om förändringens pris.

 

Musik: Igor Stravinskij

Scenografi: Marie-Louise Ekman

Ljusdesign: Dick Lindström

Musik inspelad av: The Cleveland Orchestra

Dirigent: Pierre Boulez

Uruppförande: 1984

Speltid: 37 min