Mor Åse/Mother Aase

Ibsens Peer Gynt hjälper sin mor Åse in i evigheten med en skröna. Under den vilda ritt han fantiserar ihop dör hon. Birgit Cullbergs pas de deux Mor Åse skildrar mor Åses död som en sons uppbrott från sin mor.

Per och mor Åse tar upp varandras rörelser. De är som sammanbundna. I sjukdomen påminner mor Åses rörelser om ett döende djurs. Både mor och son är starka och banden mellan dem är starka. Band som förenar och stryper.

De vaggar varandra till sömns. Per vaggar mor Åse till döds. Han sörjer, han förlorar en bit av sig själv, men så blir luften kring honom klar och lätt att andas. Sorgen rymmer också stor lättnad.

Kanske är det inte en död utan en födelse Birgit Cullberg skildrar. Kanske handlar det om nödvändigheten att bita av navelsträngen under en av de första stora livskriserna: den att bli vuxen.

Musik: Specialkomponerad av Björn Hallman

Kostym: Birgit Cullberg

Uruppförande: 1986

Cullbergpremiär: 1987

Speltid: 13 min