Rött vin i gröna glas

Rött vin i gröna glas skapades först som ett pas de deux för teve och för scenen och kom senare att införlivas i Birgit Cullbergs allra första helaftonsbalett Bellman från 1971. Det är en pastoral om Carl Michael Bellman och Ulla Vinblad. Cullberg var inspirerad av Bellmans poesi och förmåga att få det fattiga och förfallna att glänsa. I en intervju med Svenska Dagbladet inför premiären sa Cullberg: ”Jag älskar hans humor och hans ömhet mot de nedgångna människorna, framför allt i kvinnoskildringen” (Erik Näslund, Birgit Cullberg, sid. 254). Det var ett försök  att med dans som konstnärligt uttryck skildra hur Bellman diktade. I pas de deux:et Rött vin i gröna glas skildras Bellmans erotiska berusning tillsammans med sin älskade (illusion) Ulla Winbladh.

Som helaftonsverk ansågs baletten Bellman av många vara Birgit Cullbergs i särklass minst lyckade. Det var bara ovan nämnda pas de deux Rött vin i gröna glas som höll konstnärlig höjd. ”Den erotiska berusning som flödade där var av äkta cullbergskt märke.” (Erik Näslund, Birgit Cullberg, sid. 255)  I pas de deux:ets teveversion förekommer tydliga referenser till sexuella positioner, något som Cullberg ofta använde sig av.

Teveversionen av Rött vin i gröna glas gjordes med den så kallade chroma key-tekniken. Tekniken innebar  att bakgrundens bilder togs med en kamera och bilder på dansarna med en annan. När man så sammanförde bilderna uppstod effekten att dansarna rör sig inne i bilderna. Cullberg var den första konstnären att använda sig av tekniken i konstnärligt syfte och hon var genom sin karriär mycket positiv till teknikens möjligheter i konstnärliga verk. I Rött vin i gröna glas använde Birgit Cullberg målningar av Antoine Watteau, Jean-Honoré Fragonard och William Turner som passade pastoralen bra. Inspirationen till detta kom från Bellman och musiken från Beethoven. Niklas Ek dansade Bellman och Mona Elgh Ulla Winbladh. Baletten blev en stor succé och Cullberg belönades med flera priser, däribland Prix Italia.

Musik: Ludvig van Beethoven (3:e pianokonserten, 1:a satsen)

Scenografi och kostym: Eva Ek-Schaeffer

Uruppförande: 1970

Cullbergpremiär: 1971

Speltid: 15 min