meny mobile
Tillbaka

Svansjön

Spelades: 1987, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 2000, 2001, 2002, 2003

Koreograf: Mats Ek

En ung prins firas på sin myndighetsdag. Han bryter upp från sin dominerande mor och reser ut i världen. Med sig har han kärleken till en vit svan som han mött en natt vid Svansjön.

Han besöker de länder musiken berättar om och möter så en svart svan, identisk med den vita, fast annorlunda. Han gläds för att sedan förskräckas. Kanske är de två sidor av samma varelse, kanske handlar det om ideal ställt mot verklighet.

Prinsen flyr tillbaka till sin Svansjö. Där, bland djuren vid vattnet, söker han det han förlorat men ställs inför en början.

När Mats Ek talar om Svansjön – talar han först om Tjajkovskijs musik, som han anser är den viktigaste orsaken till att verket överlevt. – Någon har sagt att Tjajkovskijs musik är som blommor, men inte som frön, säger han. Men de blommorna är rotade i en stor sorg, i en längtan och i en vild och nästan desperat uppsluppenhet, som gör blommorna förföriska och farliga.

Tjajkovskij var tidigt utbränd av inre olycka. Han var en utanförstående. Han var homosexuell i ett samhälle där det var belagt med dödsstraff, han levde olycklig en tid i ett vitt äktenskap med en av sina elever, men det egentliga förhållandet upprättades med en äldre kvinna i ett annat land. De möttes aldrig.

Med Svansjön återvände Mats Ek till den romantiska balettrepertoaren – och som med hans tidigare tolkningar av klassiker; med ett stort egensinne, som han inte vill skall uppfattas som polemik mot ursprungsverken. Istället vill han hitta de känslor och komplikationer man kan finna i sagans bundna form och tidstypiska uttryck.

I Giselle lockade de starka kontrasterna mellan de två akterna, de sociala skillnaderna och kärlekens olika ansikten. I Svansjön lockar framförallt musiken och det liv den kan inspirera till inom den givna sagans ram.

– Sagan med prinsen, den svarta och den vita svanen, modern och trollkarlen är ganska otydlig, säger Mats Ek. I olika föreställningar får den ofta olika slut – alla drunknar, eller prinsen kommer undan med blotta förskräckelsen eller så bekämpas trollkarlen och slutet blir ett regelrätt happy end.

I Mats Eks version blev Svansjön en historia om en utveckling med förhinder, om ett uppbrott som blir för svårt för att kunna fullbordas. Prinsen förfäras av den värld han möter som hotar hans dröm om renhet. Han söker sig tillbaka till Svansjön, en inre exil. Den kan bli en ny startpunkt vid vattnet bland djuren.

Tjajkovskijs egen olycka och hans längtan att bryta sig ur det liv som tvingats på honom går igen i musiken och kanske omedvetet i prinsens gestalt.

Marie-Louise Ekman stod för scenografin. Svansjön var hennes och Mats Eks åttonde samarbete.

 

Musik:
Peter Tjajkovskij: Opus 20
The Grand Symphony Orchestra of Moscow Radio and TV
Dirigent: Gennadi Rozhdestvensky
samt Judisk folkmusik

Musik: Peter Tjajkovskij

Scenografi: Marie-Louise De Geer Bergenstråhle, Peder Freiij

Ljusdesign: Göran Westrup

Fandans koreografi: Mats Ek

Repetitionsledare: Lena Wennergren-Juras, Margareta Lidström, Veli-Pekka Peltokallio

Dirigent: Gennadi Rozhdestvensky

Uruppförande: 1887

Cullbergpremiär: 1987

Speltid: 1 tim 32 min