The Strindberg Project

Uppfattningarna om August Strindberg är många. Våren 2012 bjöd Cullbergbaletten in koreografen Tilman O’Donnell och regissören Melanie Mederlind att inspireras av, kommentera eller göra motstånd mot ikonen Strindberg. De skapade varsitt dansverk till en helaftonsföreställning som hade premiär på Dansens Hus stora scen i Stockholm den 15 mars 2012. Cullbergbaletten mötte Strindberg i en ny form. Exklusivt, oväntat och nära.

Strindberg är död. Ett levande konstnärskap blir ikon och symbol. Det är utgångspunkten i Tilman O’Donnells nya verk. Vilken roll spelar ikoner och vad är det egentligen vi hyllar? Är det den konstnärliga gärningen eller idén om konstnären? Riskerar vi att urholka verken genom att skapa konstnärsikoner? Vad kan en död kropp säga?

De sista åren av sitt liv övergav Strindberg i stort sett skönlitteraturen och ägnade sig åt att försöka bemästra det kinesiska språket. ”Nu kommer kineserna, det vore kanske på tiden att lära sig deras språk!” utropar han i en av sina texter. De publicerade resultaten av Strindbergs språkvetenskapliga studier har utdömts av både dåtidens och eftervärldens språkforskare, men de är resultatet av en jättelik satsning av Sveriges störste författare och visar prov på hans svindlande associationsförmåga. I form av en stiliserad språklektion blir Strindbergs fria associationsbanor och tankebryggor utgångspunkt för regissören Melanie Mederlind och dansarnas undersökning av språket. Vi lyssnar, upprepar och översätter. Ur det obegripliga framträder plötsligt något vackert och skört som vi alla kan förstå och dela. Den mångspråkiga ensemblen sveps in av ekon och projektioner, ord och bilder blandas med minnen och fantasier. Språket studsar mot en ständigt skiftande idé om Kina ur det förflutna och från framtiden – som landskap, dröm och dikt.

2012 var det hundra år sedan August Strindberg gick bort och året präglades av en mängd aktiviteter, både i Sverige och internationellt. Alla program tog sin utgångspunkt i Strindbergs konstnärliga gärning inom olika konstområden.

Pressröster
”…humoristiskt och effektfullt…” Aftonbladet
”…lekfullhet och humor.” Svenska Dagbladet
”…slående vacker och tankeväckande meditation…” Dagens Nyheter
”en lisa” Dagens Nyheter

Se repetitionsvideo här.

Se videointervju med dansarna här.

August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned

Regi: Tilman O’Donnell
Musik: Yusef Lateef: Bamboo Flute Blues (Kid Koala Remix)
Scenografi: Tilman O’Donnell, Thomas Zamolo
Ljusdesign: Thomas Zamolo
Ljuddesign: Mårten Ihre
Kostym: Tilman O’Donnell
Mask: Anna Olofson
Koreografassistent: Cyril Baldy
Text: Letters of Strindberg to Harriet Bosse översättning: Arvid Paulson
Repetitionsledare: Thomas Zamolo

Premiär: 2012
Speltid: 50 min
En samproduktion med : Festspielhaus St Pölten, Österrike

Translations

Regi: Melanie Mederlind
Musik: Angel ur Kalmukia, Julián Molina: El Mandarin, Antonio Vivaldi: Allegro molto, Röster ur filmen: La Chinoise, Jean-Luc Godard, Bowie/Osterberg: China girl, Specialinspelad instrumentalversion av Anna Ternheims arrangemang, producent Andreas Dahlbäck
Scenbild: Melanie Mederlind
Ljuddesign: Mårten Ihre
Kostym: Ulrika van Gelder
Koreografassistent: Lisa Drake
Dramaturg: Melanie Mederlind, Marc Matthiesen
Videotekniker: Niclas Molin
Text: Kulturhistoriska studier och spårkvetenskapliga texter, August Strindberg, La Chinoise, Jean-Luc Godard, Nordanvinden, Sångernas bok översättning av: James Legge, Beginner´s Chinese, Elizabeth Scurfield
Röst och sång: Karin Sax
Repetitionsledare: Lisa Drake
Cha-cha-cha instruktör: Saul Perez Valdes

Premiär: 2012
Speltid: 50 min
En samproduktion med: Festspielhaus St Pölten, Österrike