Exposure

Exposure är en affektiv studie av nakna kroppar, av den schweizisk/grekiska koreografen Alexandra Bachzetsis i samarbete med Cullberg. Alexandra Bachzetsis är som visuell konstnär och koreograf känd för sin nyfikenhet på hur kultur, reklam, och andra visuella uttryck skapar källmaterial till hur vi ser på våra kroppar och hur vi använder desamma.

I Exposure fortsätter hon sitt arbete med att illustrera den stereotypa representationen av kroppen inom popkultur, mode, konst och media, och projicerar på det, ett nytt styrkegivande synsätt.

Genom att ständigt ändra perspektiv, stämning eller visuell känsla i rummet, skapar Bachzetsis ett utrymme där våra internaliserade bilder av kroppen kan få utrymme att lösas upp.

Fördjupande text om Exposure

Text på engelska, av Dorota Sajewska, dramaturg

Exposure explores the performative power of the nude and the gestural by setting images of the body in motion. It examines the representational strategies of the naked body in art, film, fashion and digital culture, as well as the treatment of the performer’s live body in action through its exposure. Reframing the ongoing performance of the body in today’s culture of hypervisibility, the piece reveals media staging as a means of producing and distributing our desires. It also challenges us to experience the limits of the body and to reflect on the conditions of its vulnerability.

In Exposure Bachzetsis performatively studies the dialectical relationships between nudity and clothing, tenderness and violence, intimacy and alienation in order to empower the dancers and the spectators via affective images and situations. The representation of nudity is primarily concerned with the extreme physicality and the staged ambiguity of corporeality. It includes studies of everyday gestures, the excessive body cult in dance, intimate encounters and acts of exhaustion. The piece exposes the social power relations that shape bodily discipline, gender representations and sexuality in real life and on stage. By allowing gestures and actions to endure, exposure as a performative strategy opens up the possibility of rethinking our habits and ways of sensing the body.