On Earth I’m Done: Islands

On Earth I’m Done
Del 1: Mountains (2021)
Del 2: Islands (2022)

Jefta van Dinther återvänder till Cullberg som associerad koreograf med två nya verk. I den arkaisk-futuristiska diptyken On Earth I’m Done förflyttas publiken till en plats som slitits ut ur tid och rum. Den första delen, solot Mountains, framförs av Agnieszka Sjökvist Dlugoszewska, Freddy Houndekindo och Marco da Silva Ferreira som alternerar i verket. Den andra delen, Islands, med 13 av kompaniets dansare, har urpremiär i maj 2022.

– I många kulturer symboliserar berg beständighet, stabilitet och en väg till andlighet. Vi ber till bergen och från bergen om vägledning. Öar däremot är omgivna av vatten, isolerade och bär på en motsägelsefullhet; de kan samtidigt vara skyddade fristäder och omstörtande enklaver. Deras avskildhet rymmer både skönhet och fara, säger Jefta van Dinther.

Del 1: Mountains
Som mänskliga varelser är vi ständigt jagade av hur vår kultur, vår mänsklighet, kommit att påverka planeten vi bebor. Vårt obehag riktar sig både nedåt och uppåt – mot utarmandet av jorden såväl som mot hur himlens rymd tycks krympa. Mountains kretsar kring frågan hur ska vi kunna fortsätta att älska vår ständigt föränderliga planet? Dansaren på scenen är ett medium – en transformator, som med sin kropp som instrument frammanar en klagosång å våra vägnar. Hens existens uppstår ur sambandet mellan det fysiska, biologiska och antropologiska – mellan gravitationskrafter, instinkter och begär.

– Mountains är en skapelseberättelse. Här ställs frågor om vad det innebär att vara människa, att finnas till på och värna om vår planet. Verket undersöker naturens intelligens, hur kultur uppstår, och närskådar de täta band som knyter natur och kultur samman, säger Jefta van Dinther.

Del 2: Islands

I On Earth I’m Done: Islands förflyttas publiken till en annan plats, till skärningspunkten mellan skönhet och fara, där tillvaron måste byggas upp från början och förstås på nytt. Grundläggande logiker och ett flöde av intelligenser återföds; liv som rör sig mellan mineraliska, växtliga, animaliska, mänskliga och maskinella former. I Islands finns en alternativ ordning, ett undantagstillstånd i karantän, långt ifrån världen som vi känner den. Här blir upprepning en överlevnadsstrategi och dansen ett vapen.

– I Islands beger vi oss till en plats där mänskligheten inte längre går att ta för given. De varelser vi möter här tänker, agerar och talar med något som liknar mänskliga känslor, men deras inre liv är syntetiska. Deras sociala interaktion är hackad, deras fortplantning ett gränssnitt och omsorgen de visar planeten automatiserad, säger Jefta van Dinther.